Finnkamp i snapsvisekomposition

Söndag 25/11, 14

Nu anordnas en finnkamp mellan svenska och finska kompositörer av nya snapsvisor.

Det svenska landslaget är:
Rolf Malmström, Örkelljunga
Fanny Bjurström och Helena Skagerberg, Saltsjöbaden
Anders Byström, Enskede
Eric Näf, Bromma
Kerstin Rymell, Västervik

Det finska landslaget är:
Anders Bergman, Esbo
Bosse Österberg, Helsingfors
Majsan Stendahl, Helsingfors
Henrik Huldén, Masaby

Slå till på en biljett redan idag, de går som smör i solsken!

Det är en gammal tradition att sjunga drycken till, antagligen äldre än vi kan veta något om. Men snapsen, som inte blev allmän dryck i vårt land förrän på mitten av 1600-talet, var inte föremål för människornas beundran. I stället sjöng man när man drack öl.
Vid större fester, som till jul och vid bröllop, anlitades en spelman (eller flera, om man var rik) att spela till dans men också till bords. Många låtar skrevs för ceremoniell betydelse att spelas när man bar fram skinkan, gröten, ölet och så vidare.
Vid slutet av 1700-talet hade en bordets sångartradition utvecklats av den övreståndskultur som till exempel Carl Michael Bellman tillhörde. Kring bålen sjöng man till monarkens ära och hyllade vänskapen och broderskapet. Handskrivna vissamlingar började komma ut i borgliga kretsar.
Bland studenter och i nationsliv med dess manskörer grodde snapsvisan under 1800-talet. I 1860-talets Uppsala tog studenterna enligt tidens sed många supar under det att man tågade runt kring bordet och sjöng för helan, halvan, tersen och de andra suparna.
Från 1920-talet och framåt har snapsviseböcker tryckts mer regelbundet. Visböckerna börjar nu också få större betydelse för visornas spridning vid sidan av den muntliga traditionen.
De snapsvisor som vi sjunger idag har i regel ingen hög ålder, utan har skrivits under 1900-talet eller i slutet av 1800-talet. Den moderna snapsvisan karatäriseras av att dess upphovsman nästan alltid är anonym. De lever kvar via sångblad och muntlig tradition på våra traditionella fester. Att hitta på nya texter till kända melodier har alltid varit populärt och det finns idag en uppsjö av snapsvisor.

(Texten är bearbetad ur Christina Mattssons bok "Helan Går. 150 visor till skålen" Värnamo 1989)