handlar om relationer. 
Relationerna mellan Anders Zorn och folkmusiklåtarna. Till varje låt på konserten och i boken finns en historia om just ett precist tillfälle då Anders Zorn lyssnat till just den här specifika låten. 
Allt ifrån svängande polskor till smäktande visor, koraler och vallmusik.

”Zorns folkmusik” var ursprungligen en konsert som Zorngården och Mora kyrka beställde av musikern Jeanett Walerholt Rousu till Anders Zorns 150-årsjubileum. Då det gjorts otaliga konserter till Anders Zorns minne ville Jeanett hitta en egen ingång till konserten genom att kombinera händelser i Zorns liv och tillkomsten av hans tavlor med utvalda musikstycken. Så småningom växte projektet till en bok med samma namn.

I förordet till boken skriver Jeanett: "...Den här boken är inte ett porträtt av konstnären Anders Zorn. Ej heller sekelskiftets Mora eller spelmännen från trakten. Denna bok ska försöka återge relationer. Relationer mellan Anders Zorn och de låtar man idag, hundra år senare, vet att han lyssnade till, älskade och själv utövade...."
Boken är utgiven sedan några år tillbaka och har sålt som smör i solsken varje gång Jeanett & Peter har spelat musiken som är associerad med Zorn.
Där någonstans växte tankarna på att spela in en skiva med några av de låtarna de gillade mest.

Peter Rousu berättar: "De noter som finns i boken har vi testat att lira fram och tillbaka, förkastat, återupptagit, format om och slutligen gjort till våra egna. Till slut valde vi ut några, 13 stycken, som vi tycker extra mycket om och som vi valde att ta med på den nya skivan som släpps den 25 augusti!"

Jeanett Rousu - fiol, viola d'amore, kohorn, spilåpipa och sopransaxofon
Peter Rousu - gitarr, elbas, kontrabas, slagverk och tramporgel
Hugo Rousu - tramporgel
Henrik Eriksson - moraharpa, nyckelharpa
Malin Foxdal - sång och kulning

Vid konserten kommer man också att kunna köpa boken Zorns folkmusik, med noter, bilder och berättelser.

Anders Zorn (1860-1920) var en varm musikvän och en hängiven dansare. Hans passion för musiken låg bakom initiativet till de idag berömda ”Zornmärkestävlingarna”, den första på Gesundaberget 1906. Han är delaktig i tillkomsten av ”Svenska låtar” – en stor musikskatt med spelmansmusik och visor från hela Sverige. Han var outtröttlig i sin önskan att bevara och framhäva ”det gamla och genuina” i Morakulturen. Allt från vallmusik, fiolmusik och dans till dräkter, byggnader och traditioner. I Gopsmor anordnade han danskvällar, till byarna skänkte han majstänger och dansbanor.

För inte var det klassisk musik eller ens den tidens populära dansmusik han lyssnade på. Det var den gamla folkmusiken – polskor, valser och marscher – som låg Anders Zorn närmast. Eller som skedde under en middag hemma hos Strindberg då musik spelades av ”Beethovengubbarna”. Då började Zorn prata mitt under musiken, men tystades ned av både Strindberg och Engström. Zorn verkade påtagligt besvärad och Strindberg föreslår
följande;
– Hör du, det här tycks inte passa Zorn riktigt. Ska vi kanske ge honom något mera lantligt? Ska vi ge honom lite Brahms?
Varpå Engsström svarar;
– Jag tror några dalmelodier skulle vara i hans stil just nu.

Även Bellman var en återkommande favorit hos Zorn, som han både lyssnade till och sjöng. Och inte bara sjöng, han trakterade med viss skicklighet
lergök, ocarina, munspel, dragharmonika, spillåpipa och gitarr. Vittnesmål berättar att Zorn visslade och nynnade gamla dalmelodier under hela tiden han målade. Och på arbetsbordet låg alltid spillåpipan, redo att tas upp i pauserna mellan penseldragen.

I samarbete med Musikaliska och Folkmusikens hus.