med en befolkning på bara cirka tre miljoner människor, men den armeniska diasporan är spridd över världen och mer än dubbelt så stor som den nuvarande befolkningen i landet. Det är ett folk med en lång och rik musikalisk tradition, som nu alltså utvecklas inte bara bland de armeniska bergen där den har sina rötter. Men redan då, under antiken, påverkades musiken av läget mellan de europeiska och asiatiska civilisationerna. 

Armenisk musiktradition har kännetecken från Mellanösterns musiktraditioner. Den är väsentligen monofonisk (dvs. en enda melodisk linje, utan ackompanjemang på olika tonhöjder) och med ett starkt tonalcentrum (en specifik tonhöjd som musiken kretsar kring). Men dess rytm, melodi och dynamik avslöjar också västerländsk musik.

Traditionell armenisk musik är inte baserad på det europeiska tonsystemet utan på ett system av tetrakord. Den sista noten av en tetrakord fungerar också som den första noten till nästa tetrakord - som gör mycket armenisk folkmusik mer eller mindre baserat på en teoretiskt oändlig skala.

Nationalinstrumentet i Armenien är duduk, en träblåsinstrument i aprikosträ med dubbla rörblad vars ursprung ligger mer än 1500 år tillbaka i historien. I kvällens konsert trakteras duduken av en ung mästare från Charentsavan i Armenien; Arsen Petrosyan. I Armenien omnämns han idag som arvtagaren till den hitills obestridde mästaren Gasparian.

Arsen Petrosyans repertoar spänner över mer än 1000 år av armeniskt musikarv och han är därmed en viktig väktare och utvecklare av Armeniens musikaliska arv. Han har också bedrivit närmast musikarkeologiskt arbete genom att leta upp och spela in musikstycken som härrör från armeniska områden som på grund av historiens nycker ligger utanför landet, i östra och centrala Turkiet, i Syrien, och i Georgien. Mycket av den musiken var på väg att glömmas bort i dammet i f.d. sovjetiska arkiv.

Petrosyan har trots sin unga ålder, 25 år, turnerat i USA, Ryssland, Kanada, Storbritannien, Danmark, Norge, Sverige, Indien, Abu Dhabi, Tyskland, Spanien, Frankrike , Polen, Turkiet, Republiken Georgien såväl som i sitt eget land.

Nu uppträder han med sin egen Arsen Petrosyan Quartet som bildades 2018 och förutom Petrosyans duduk har en traditionell instrumentering: Qanun, den armeniska varianten av den i Mellanöstern så vanliga knäcittran. Ett annat ungt, armeniskt musikerlöfte, Astghik Snetsunts, hanterar den. Vladimir Papikyan, en mycket erfaren musiker som är med i flera berömda armeniska ensembler spelar santur, en form av hackbräde eller cimbalom (där små klubbor slår på strängarna) som finns i olika varianter i Indien, Mellanöstern och Centraleuropa. Avetis Keoseyan ackompanjerar på traditionella slagverk.

Arsen Petrosyan - duduk
Astghik Snetsunts - qanun
Vladimir Papikyan - santur
Avetis Keoseyan - slagverk