Thomas Andersson
"Om lappspelmannens sorgeliga död"

Thomas Andersson
"Om lappspelmannens sorgeliga död"

Onsdag 10/10, 19

"Välkommen.
1978 är ett år som jag sent skall glömma"

Så skriver Thomas Andersson, spelman och berättare, i ett texthäfte om föreställningen "Om Lappspelmannens sorgeliga död". 1978 reste nämligen Thomas runt med en bandspelare i högsta hugg för att rädda resterna av den västerbottniska musiken. "Denna unika musikskatt höll på att följa de gamla ner i graven. Låtarna och visorna som steg fram ur deras minnen berörde mig ofta in i hjärteroten, för att inte tala om berättelserna", berättar Thomas Andersson vidare.

En av de historier många av de gamla ville berätta om var den om Johannes Renström, "lappojken" kallad. Hos Thomas väckte historian "en viss stämning och förundran.
Nu när det är er tur att höra den, så är det min innerliga önskan, att resan till trakterna runt Bygdeå vid första advent, år 1886, också må väcka förundran hos er"

Till sist, titeln: "Om Lappspelmannes sorgeliga död", är hämtat från namnet på en visa som diktades om händelsen, som brukligt var när dylika ting timat.

-------------------

Lite om berättelsen
I utkanten av Skellefteå, vid Stämningsgården, bodde för länge sedan många renlösa samer. Dom flyttade från fjället ner mot kusten för att om möjligt få det lite bättre. Men några sötebrödsdagar väntade inte heller här, utan livet levdes i en obegriplig fattigdom.
Dom kallades av svenskarna för "fattulappa" och levde, både i status och standard, verkligen på samhällets botten. Johannes Renström, Lappojken, var det enda barnet i en syskonskara på fem som överlevde sin tvåårsdag. Och det faktum att Johannes kallades just lappPOJKEN, att han var så osedvanligt liten till växten, tyder ju på undernäring. Hans föräldrar blev inte gamla heller.
Johannes Renström ligger begravd i det hörn på Bygdeå kyrkogård som i folkmun kallas "ilgärningsron". Här begravdes "självspillingar", grova brottslingar, ryssar och andra som inte ansågs kunna räkna på plats vid det himmelska festbordet. Den sockenrest där Lappojkens baneman satt inspärrad i under julhelgen 1886 i väntan på rättegång, används idag som bagarstuga av bygdeborna. Den ligger vid skolan, invid kyrkan.
En dröm som en del av Lappojkens konstnärliga arvtagare länge närt, är att resa en minnesten över honom där i hörnet av kyrkogården, som en postum upprättelse.

----------------
Efter föreställningen spelar Thomas Andersson till dans. Ta med skorna!

Entré: 50:-

I samarbete med: ABF Stockholm och Föreningen Ordfront