Medeltidsensemblen ALBA

Medeltidsensemblen ALBA

Onsdag 16/5, 19

"Det hände på Jylland, uppe i Norden ..."
"Trofasta danskar, hämnas er kung! Ära och berömmelse skall tillfalla eder..."

Alba, från Köpenhamn, består av de svenska sångerskorna Agnethe Christensen och Miriam Andersén, som också spelar harpa, samt Poul Høxbro på enhandsflöjt och trumma. Ensemblen, som bildades 1992, är idag en av Skandinaviens, kanske världens, främsta uttolkare av medeltidsmusik.
Alba har musikaliskt gått sin egen väg, och skapat en stil som ger klanglig mångfald genom ett fantasifullt och skickligt användande av både röster och instrument. Deras speciella sound rymmer både himmelska toner och subtila rytmer.

I konsertens första del presenteras den tyske 1200-talsdiktaren Mäster Rumelant och efter paus blir det nordiska ballader och låtar i medeltida tradition.

Albas medlemmar:
Agnethe Christensen är född och uppvuxen i Sverige och har, med sina musikaliska rötter i både klassisk och folklig musik, profilerat sig i det nordiska musiklivet genom sina otraditionella tolkningar av opera, ny och gammal musik. Efter sångstudier i Köpenhamn och hos Andrea von Ramm i Basel har man kunnat höra henne i en rad CD-produktioner, oratorier och konserter med tidig musik med bl. a. Christie, Goebel, Junghänel och Bernius. Agnethe Christensen kan också upplevas på operascenerna världen över, bl a som altsolist i bildoperan "Operation Orfeo" av den danska bildkonstnären Kirsten Dehlholm (Hotel Proforma) och 2001 sjunger hon tillsammans med Benjamin Bagby och Lena Susanne Norin i Sequentias nya musikteaterproduktion med texter från den Poetiska Eddan.

Miriam Andersén, svensk sångerska och harpist, har specialiserat sig på medeltidsmusik. Hon är utbildad på Schola Cantorum Basiliensis och har dessförinnan studerat kalligrafi och bokbindning i London. De senaste åren har hon uppträtt över hela Europa, i U.S.A., Mexico och Australien, samt spelat in ett antal CD´s med välrenommerade medeltidsensembler som Sarband, Ferrara Ensemble och Ensemble Gilles Binchois såväl som med sina fasta ensembler, ALBA och Belladonna. Miriam Andersén ger under 2001 ut Hildegard von Bingens samlade musikaliska verk på SheetMusicNow.com och har nyligen avslutat en soloinspelning med svenska ballader.

Poul Høxbro är internationellt erkänd för sitt banbrytande arbete med att återuppliva den tidigaste speltraditionen för enhandsflöjt & trumma. Han har en bakgrund som trumslagare och flöjtist i både rock- och folkmusiksammanhang och har solistdiplom från Det Fynske Musikkonservatorium, där han nu undervisar på Musiker/Performerlinjen. Poul Høxbro har sedan 1992 arbetat med att återskapa en virtuos och klangligt mångfacetterad spelstil för enhandsflöjt & trumma med utgångspunkt från såväl medeltida källor som nutida traditioner. Han har haft ett intensivt samarbete med instrumentbyggare i sitt sökande efter ett fängslande och autentiskt medeltida sound, och spelinstruktioner samt arrangemang av honom ges ut på SheetMusicNow.com. Han uppträder i Danmark och utomlands - ofta med en kombination av musik och historieberättande - håller föredrag och ger master classes.

Om instrumenten:
Enhandsflöjt & trumma: denna speciella instrumentkombination var under medeltiden allt annat än exotisk. I skriftliga källor, på målningar och skulpturer från Sverige i norr till Spanien och Italien i söder möter oss instrumentet i alla möjliga situationer: till dans, vid tornerspel och teater; vid hovet och i kyrkan, bland hög och låg. Det måste helt enkelt betraktas som ett av medeltidens vanligaste instrument - en status som troligen upprätthölls från det första omnämnandet på 1200-talet fram till mitten av 1500-talet, då instrumentets popularitet började dala. Flöjten användes ibland som soloinstrument, eller i par som dubbelflöjt. Den kunde också kombineras på andra sätt: en kalkmålning från mitten av 1400-talet i Estuna kyrka visar en lekare med enhandsflöjt och "snatterpinnar" (som fortfarande används i irländsk folkmusik under namnet "bones") och i rådhuset i Sienna ses en ängel spela enhandsflöjt & triangel (ca. 1400). I Spanien och Sydfrankrike kan man ännu idag få höra musiker som behärskar enhandsflöjt & trumma till det möjligas yttersta gräns - i obruten tradition från medeltiden.

Medeltidsharpa: från och med 700-talet uppträder harpan på västeuropeiska avbildningar. Den är liten och har en sluten, triangulär form, till skillnad från de orientaliska och egyptiska harporna, som var öppna framtill. Strängarna var av tarm, mässing eller tagel. I många biblar och psalterier ses kung David i färd med att stämma en tiosträngad harpa: man ansåg att den symboliserade förhållandet mellan det himmelska och det jordiska och trodde att dess klang hade makt att avvärja det onda.
Även i adliga kretsar var harpan ett omhuldat instrument. Tristan lär ha kunnat trollbinda folk med sitt spel och han undervisade Isolde i konsten. Själva ordet "harpa" har germanskt ursprung och kunde från början beteckna olika typer av stränginstrument. Hjältar i nordiska sagor och ballader trakterar harpa och betvingar inte sällan omänskliga fiender med dess hjälp. "Han spelade barken af hårdaste trä, han spelade barnet ur moderens knä, han spelade vattnet ur bäcken, han spelade ögonen ur näcken".

Den mänskliga rösten: Sångaren har alltid haft särstatus bland musiker - så även under medeltiden. Den kyrkliga polemiken och påvens bannbullor mot musik handlede nästan alltid om användandet av musikinstrument i kyrkans tjänst - inte om sånger till Guds ära. I världsliga sammanhang var det sångaren och diktaren som satt med vid högbordet - inte de simpla musikanterna; ty "... av alla musikinstrument är den mänskliga rösten mest värdig att prisas, för den producerar både ord och toner, medan de andra endast förmår frambringa ljud ..." (Summa Musica, 1200-talet)

***********
Bakgrund till musiken:
Den 22 nov 1286 överfölls den danske kungen Erik Klipping i en lada i Finderup på Jylland och mördades med inte mindre än 56 svärdstick. Mycket tydde på en konspiration mot kungen, men det fanns inga säkra bevis på vem eller vilka som stod bakom mordet. Detta ledde till politisk oro och risk för att Danmarks grannar skulle utnyttja tillfället och ockupera landet. Därför kallades till Danehof på Nyborgs slott pingsten 1287, då tronföljaren skulle krönas och mördarna ställas till svars. Till detta evenemang bjöds Mäster Rumelant in och fick i uppdrag att skriva sånger som på ett listigt sätt, utan att nämna namn, lyckas peka ut mördarna och skapa opinion mot dem, samt lovsjunga den blivande kungen, som då var bara ett barn. Domen föll och de anklagade, nio ledande män ur stormännens parti, blev på ganska svaga indicier förklarade fredlösa. Dessa tio sånger är därmed några helt unika exempel på ord och toner, som har klingat i Norden under medeltiden. Språket är tyska, men med de täta kontakter som både kungahuset och adeln hade med de nordtyska hertigdömena var detta språk inte främmande för de bättre bemedlade borgarna.

Men vem var denne Rumelant? Rumelant är ett artistnamn, som betyder "rym landet", och anspelar på hans status som kringresande sångare. Vi vet ingenting om hans liv, men hans porträtt finns i en handskrift från omkring 1300 (Codex Manesse) på universitetsbiblioteket i Heidelberg. Här ser man honom stiga till häst och ta farväl av borgherren, och därovan en hövisk scen - en kvinna och två män håller varandra i handen och tråder en dans till toner från flöjt och fiddla. Tillsammans med de allvarliga sångerna illustrerar detta på bästa sätt hur den kringresande musikern hade många funktioner att fylla, och att en festlig kväll på t.ex. Nyborgs slott ställde höga krav på allsidighet - från komplicerede kärleksförklaringar till damen och lovprisningar av herren, till moraliska sånger, instrumentala virtuoserier och dans.

Läs mer http://www.albahome.dk

Entré: 120:-/100:-